Ända sedan hasardspel uppkomst har folk försökt att hitta olika sätt att vinna utan att behöva förlita sig på fru fortuna. Att hitta "det perfekta systemet" som låter de vinna gång på gång och att bevisa att casinon inte är oslagbara.
Den allra första matematiska och vetenskapliga teorin kring hasardspel var det så kallade Martingale systemet, som än idag används i roulette och blackjack. Martingale systemet kom till under 1700-talet i Frankrike. Systemet går ut på att man börjar med att satsa en låg summa på antingen rött eller svart. Om man förlorar dubblas insatsen och om man vinner satsas den summa som man börjat med. Exempelvis satsar 10 kronor på rött och förlorar så satsar man 20 kronor nästa gång, om man åter igen förlorar satsar man 40 kronor. När man sedan vinner går man tillbaka till att satsa 10 kronor. På så sätt är det omöjligt att gå med förlust. Men i verkligheten är systemet inte lika säkert, då det kan handla om summor som varken spelaren eller casinot har råd med om spelaren förlorar flera gånger i rad. Detta är dock en av de tidigaste teorierna kring hasardspel och utvecklades till ett system som används än i dag.
År 1992 bestämde sig Stefan Klincewicz och 27 medarbetare för att vinna på det irländska lotteriet genom att satsa på varje möjlig kombination av siffror, vilket kostade nästan en miljon pund. Men om de vann fick de 1.7 miljoner pund. De kunde teoretiskt sätt köpa sig till en vinst. Det var dock svårare än de förutspått, de var tvungna att köpa över en miljon lotter, men även fylla i sina siffror för hand. De var också tvungna att undvika lotteriets kontrollanter som försökte stoppa de. All den tid och pengar de lagt ner blev i slutändan värt det, då de fick en vinst på 300,000 pund.
Det finns en hel del vetenskapliga teorier kring hasardspel, men tillkommer ständigt nya teorier som oftast misslyckas och inte används mer, eller ibland lyckas men som upptäcks av kasinon och inte kan användas mer när det uppdagats.